-

Blev en femte vända till akuten igår. Jag fick tag i läkaren och han tyckte jag skulle komma in så de kunde göra en skiktröntgen eftersom jag fortfarande har så svårt att andas. Åt snabb lunch och åkte sen in till akuten eftersom jag var tvungen att gå därigenom för att få nål osv...
Kom till akuten vid 15.30 typ och älsklingen kom direkt från skolan vid 17.00 nånting. 16.40 blir jag inropad och sköterskan satte en nål i min arm(hatar!) och sedan får vi typ småspringa upp till röntgen. Där fick jag åka in i en maskin som sa till när jag skulle andas och inte och de sprutar in kontrast i nålen i armen. Skitäckligt, man blir helt varm i kroppen och det landar vid rumpan så det känns som man kissat på sig typ. Jag har gjort det en gång tidigare när jag röntgade huvudet så jag visste hur det gick till. Tur att man inte är klaustrofobisk för fy vad trångt det känns där och det snurrar låter och är allmänt obehagligt. Men det är väl mest för att man är ovan antar jag. Sedan fick jag gå ut och sätta mig i väntrummet igen och vänta på att bli uppropad. Började läsa boken som mamma kom med, Madeleine, som handlar om kidnappningen av Madeleine som skrivits av hennes mamma. Herregud vilken hemsk bok men viktig att läsa och sprida... säg till om ni vill låna!
Runt kl 19 blev jag inkallad igen och då tog de prover på mig och kollade blodtryck och temp. Vid den här
tiden hade jag rejält ont i huvudet också men ville inte ta tablett ifall de skulle ta fler prover. Kl 20.15 stod jag inte ut längre och frågade om jag fick ta grep eftersom migränen var på väg. Det fick jag och sedan battlade jag ett migränanfall där någon timme men som tur var hann jag ta tabletten i tid så det gick över efter bara nån timme.
Runt 21.15 kom läkaren och berättade att röntgen såg bra ut, inget konstigt och att proverna också såg ut att gå åt ett håll, de var bättre och nu nere på "höga normala" istället för låga onormala som det var sist. Han ställde fler frågor och lyssnade på mins lungor och hjärtat och allt lät bra tyckte han. Han sa att nästa steg var en "vad-det-nu-hette" (gå ner med kamera ner i halsen) men att det inte är något man vill göra i onödan eftersom det är mycket obehagligt. Jag som tyckte att det var läskigt att gå ner med kamera i näsan började nästan gråta bara vid tanken men han sa att han skulle konferera med läkaren som hade bak-jour eller vad det nu heter.. Antagligen var det den bra läkaren, Mathias som jag träffade i onsdags. Han kom tillbaka och sa att de tyckte jag ska åka hem och vila ut det eftersom jag var på väg åt rätt håll och att de nu uteslutit det mesta "farliga"...
Så vid 21.30 var vi på väg hem och jag fick åka förbi McDonalds för middag:)
Min älskade älskling är underbar, ni ska bara veta hur mycket han gjort för mig...

Idag vaknade jag och hoppas att jag mår bättre, men har inte gått ur sängen än så svårt att säga hur andningen är ännu.
Jag ser fortfarande hemsk ut med alla finnar (förhoppningsvis av kortisonet annars har jag kommit in i en andra pubertet och den första räckte gott nog, tack) så man känner sig inte direkt superfräsch...

Men det blir väl tv-tittande och stickande idag som vanligt. Nu är det exakt två veckor sen jag blev sjuk, inte lite uttråkad må ni tro. Tack alla som hör av er och visar att ni bryr er det betyder jättemycket! Lätt att känna sig bortglömd här i sängen men det har jag verkligen inte gjort!

Nu behöver jag tips på serier att följa!

Puss
//Linn

You are the one...