Idag kan man iaf höra vad jag säger:)

Men så fort jag pratar för länge försvinner rösten... Är så himla trött hela tiden. Tänker sova hur länge som helst imorgon och hoppas hoppas hoppas på att jag orkar tävla i helgen... Vore så tråkigt att åka med och bara ligga sjuk...

Vill jobba också... Har varit sjuk tillräckligt tycker jag för den här terminen... Men det tyckte tydligen inte imunförsvaret... Får kanske bättra på det lite...

Nu blir det plättar och lite c-vitamin...

puss på er!

see my side... and i see yours better...


Jag blir galen!!

Hatar verkligen att vara sjuk... Nu var det dags igen... Jag som trodde att jag skulle klara mig länge nu efter min lilla sjukhusvistelse...

Men nu är man förkyld, kan inte prata, hostar så det känns som sandpapper i halsen och kan alltså inte sova för att detta sandpapper även är igång på natten. Är det inte sandpappret så är det en slemklump som åker bergochdalbana i halsen... Kul...
I helgen ska jag tävla själv... Hoppas jag mår bättre snart. Idag blev jag andfådd av att ställa mig upp.

Jag har haft två jätteroliga men slitiga helger med mina underbara gymnaster. Första helgen i Halmstad med U-cupen laget. Helt oväntat tog de sig till final och ryktena om att Uppsalaflickorna har nåt stort på gång startade:)
Helgen efter, RM-laget i Växjö tog en klar finalplats och gjorde en superfin prestation. Slutade på en sjätteplats mot mycket äldre gymnaster så det var superbra!

nu är det alltså min tur och jag hatar att inte ha de bästa förutsättningarna när man vill kunna satsa allt man har... Sömn är liksom ganska viktigt för mig för att jag ska må bra och 6 timmar på 2 nätter gjorde mig såhär... Idag har jag iaf sovit mig genom hela dagen och det var underbart. Vaknade iof många gånger och hostade halvt ihjäl mig men jag kunde iaf då och då sova.

Sedan har jag spenderat dagen framför tvn och i sängen... Trött som tusan men nu river det i halsen så jag blir galen!!! kan liksom inte svälja...
Någon som har nåt bra tips mot torr hals???

Dessutom är jag fruktansvärt besviken... Så himla tråkigt att det blivit såhär. Vissa kanske man inte ska vara vänner med för alltid... Trots att man alltid trott att det alltid kommer vara vi. Jag har verkligen försökt men får man inget tillbaka så. . .

Tur att jag fortfarande har underbara vänner, min underbara pojkvän och min familj som stödjer mig genom allt. Det här året sedan förra julen har varit fruktansvärt jobbigt för mig. Det vet mina närmsta. Mycket har hänt och jag har jobbat mig upp från botten. Dessutom har jag jobbat nästan 150 % och inte haft lika mkt tid för alla underbara söta vänner. Det är då man märker vilka som verkligen kommer finnas i mitt liv för evigt.

Ni som funnits där när jag behövt Er, genom förra jullovet och det jobbigaste och svåraste jag gått igenom därefter och nu senast sjukhusvistelsen-Jag älskar er...


Nu ska jag prova dricka lite te...

puss på er!

//Linn

river flows in you




RSS 2.0