Så fruktansvärt...

Såg dokumentären med Avicii idag... 
Blev så otroligt ledsen och illa berörd...
Vi måste prata om psykisk ohälsa. Vi måste prata om att prata om det. Vi måste få bort det obehag som finns kring- och det som skräms med den här typen av sjukdomar och det enda som någonsin kommer hjälpa är att prata om det. Få upp det till ytan. 
Avicii gjorde det så tydligt, han kände sig inte lyssnad på trots att han förklarade så tydligt man bara kan vad som är jobbigt och stressande för honom. Hur ångesten känns och vad den gör med honom. 
Ångest är en vidrig känsla, den gör att varje cell i din kropp vänder sig ut och in. Den får dig att kippa efter andan, skrika, gråta eller ligga apatiskt i fosterställning. 
Ingen ska behöva må så dåligt, i tystnad eller genom skrik, att man inte längre orkar.
Ingen ska behöva stå bredvid och fumla i mörkret när en närstående mår dåligt. Ju fler som pratar desto mer erfarenheter finns det där ute...
Att man inte förstår förrän man gått igenom det är något som är klart. Men man kan försöka förstå, man kan lyssna, ställa frågor och våga närma sig. 
Det kan alla göra.
För någon kanske det är det som krävs för att orka. 

I tried carrying the weight of the world,
but I only had two hands.... 
                                   ❤️

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0