Så fruktansvärt...
Såg dokumentären med Avicii idag...
Blev så otroligt ledsen och illa berörd...
Vi måste prata om psykisk ohälsa. Vi måste prata om att prata om det. Vi måste få bort det obehag som finns kring- och det som skräms med den här typen av sjukdomar och det enda som någonsin kommer hjälpa är att prata om det. Få upp det till ytan.
Avicii gjorde det så tydligt, han kände sig inte lyssnad på trots att han förklarade så tydligt man bara kan vad som är jobbigt och stressande för honom. Hur ångesten känns och vad den gör med honom.
Ångest är en vidrig känsla, den gör att varje cell i din kropp vänder sig ut och in. Den får dig att kippa efter andan, skrika, gråta eller ligga apatiskt i fosterställning.
Ingen ska behöva må så dåligt, i tystnad eller genom skrik, att man inte längre orkar.
Ingen ska behöva stå bredvid och fumla i mörkret när en närstående mår dåligt. Ju fler som pratar desto mer erfarenheter finns det där ute...
Att man inte förstår förrän man gått igenom det är något som är klart. Men man kan försöka förstå, man kan lyssna, ställa frågor och våga närma sig.
Det kan alla göra.
För någon kanske det är det som krävs för att orka.
I tried carrying the weight of the world,
but I only had two hands....
❤️
17 april 2018
Bestämde mig för att ta det lugnt idag. Varit så trött efter våruppvisningen i helgen. Sov till 9 och försökte inte ha några krav på att jag måste ut och fixa eller göra något. Gick ganska bra ändå men efter lunch fick jag huvudvärk som sen gick
över till migrän. Tog nässpray och den hann precis gå över till jag behövde åka till jobbet.
Hade möte med tränarteamet och med tjejerna på träningen.
Kom hem runt 23 efter att som vanligt stått nån timme på parkeringen med världens bästa Tobias och pratat tävlingstaktik och då kom jag på att jag inte hunnit äta middag. Tog en burk tonfisk och en snabbnudlar och det var Såå gott!
Nu ska jag försöka varva ner och sova så jag orkar promenera till jobbet imorgon.
Puss
//Linn
Why is everything so heavy..?
