-

Det är inte lätt att vara sjuk och ännu svårare när man själva måste rodda i allt från att få rätt till vård, att någon ska vilja hjälpa, orka hjälpa och för att inte tala om pengar. Så min tro till att saker och ting "löser sig" har aldrig varit stark... Att det ska gå bra. För jag har sett den andra sidan. 

Sen jag var 8 år har det hänt. Allt. Sånt som en 8-åring inte ska behöva se, höra eller känna. Den oron och det ansvar jag tagit sedan dagen min pappa blev sjuk det är den som ligger som ett svart moln i mitt huvud varje dag. Det ansvaret och den oron skapade jag själv, det var inget mina föräldrar la på mig, det blir bara så i en familj där en förälder är sjuk... Storasyster blir extraförälder. Självklart..

Det som gjort att jag börjat tänka på detta är att många säger till mig "men sådär kan du inte tänka" eller "men det är klart att det inte blir så"... För mig är det inte självklart men jag inser nu att det är inte för att de som säger detta tycker jag är fjantig utan för att de har fått ha sin barn-naivitet kvar, de har inte erfarit att saker kan hända.. Och jag är så glad för deras skull att de fått behålla den och det gör det lättare för mig att hantera varför jag blir så orolig när jag förstår varför...