Oron

Jag är uppväxt med den. Van vid den. Och verkar inte klara mig utan den. 
Är så jäkla trött på den. Men så fort den inte är där så letar jag och letar tills jag hittar den igen. 
Det är som en sjuk snuttefilt. Jag känner mig "som vanligt" med den.. Antar jag. 
Önskar så att jag visste hur jag ska bli av med den. 
Vill kunna sitta hemma en kväll utan att tänka på allt hemskt som kan/kommer/håller på att hända... 

Jag måste vara beredd, måste tänka ut vad som skulle kunna hända. Men varför? Vad hjälper det?
Livet kommer hända ändå. 
 
I'm with you 

Kommentarer
Postat av: Hedvig

du är bäst Linn! och du har ett hjärta av guld glöm aldrig det. <3

2016-01-08 @ 20:26:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0