Tankar..

Usch vad det snurrar! Tror det var därför jag fick migrän i morse faktiskt.. Kunde inte ta mig till jobbet utan jobbade hemifrån när anfallet släppt.. 

Det är så svårt att släppa tankarna, oron på att det värsta ska hända och att jag inte har kontroll över det... Att det inte är mitt fel.. 
Har ju tänkt på det sen jag var liten och har inte haft den här tryggheten att "det händer inte oss" utan grej efter grej hände (och händer fortfarande) och jag antar att man blivit lite luttrad men att vissa saker fortfarande är jobbiga.. Man lärde sig att försöka påverka och förebygga och det gör jag fortfarande. 

Jag kan inte ens räkna antalet gånger jag ställde mig frågan "varför händer allt vår familj??!" under min uppväxt och jag trodde det bara var vi som hade det tufft men jag börjar inse att till viss del hade andra familjer också det jobbigt men de kanske inte behövde involvera sina barn till lika stor del (eller så snappade de inte upp lika mycket som jag, det är svårt att dölja saker från mig, det var det även när jag var 8 år och pappa först blev sjuk...) och i andra fall så får de svårigheter och motgångar nu istället... 

Det är inte bara vi, men det får fan vara nog, så känner jag.. 

Jag tänker på det varje dag.. Jag ser, känner och minns känslor och händelser och det har blivit ett sätt att leva. Jag måste bryta det sättet och tro på att det går att leva utan att vara rädd och att tro på att det kan gå bra för mig... 
Men det är fan inte enkelt när det är som det är. 

Pappa jag tänker på dig-var stark! 

Puss
//Linn

Every breath I take...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0