-

Inlägg som skrevs förra veckan men som inte riktigt kunde publiceras...

 

 

Nej nu fåre vara nog...

Hur mycket oro klarar en människa egentligen? Det har jag verkligen fått känna på den här helgen.

Åkte ambulans in med älsklingen till sjukhuset i onsdags efter jag kom hem från träningen. Han hade svimmat, var yr, spydde och mådde allmänt dåligt...  Jag trodde jag var van att ringa ambulans men fy fan.

Så orolig, rädd och förstörd...

 

Blev två långa dygn på sjukhus men de uteslöt allt "farligt" så vi fick åka hem i fredags med en remiss till öron näsa hals imorgon måndag. Får se om de kan hitta källan till yrseln där.

Jag har nog aldrig varit så orolig i hela mitt liv som jag varit den här helgen. Min älskling, min förebild, min bästa vän, det finaste jag har... Har fått perspektiv på en del saker.

 

Som om magen inte hade nog med att bearbeta detta kom det fler jobbiga uppgifter på söndagskvällen men jag har bestämt mig för att jag klarar detta och bara kan göra mitt bästa i alla situationer.

Men det är inte lätt att äta och sova ska jag tala om för er. Man går lite som i en dimma och är lite segare än vanligt om man säger så, så jag hoppas ni har lite överseende med mig...

 

Kunde iaf komma iväg på älskade guddotters kalas här på söndagseftermiddagen och hon blev jätteglad för presenterna vi köpt:) Tack för ett jättefint kalas Johanna, du är så himla duktig!!

 

Ska gå o sova nu med älskling. Utan öronproppar blir det nu för tiden.