-

Någon sa en gång till mig att jag ofta försöker vara Atlas. Att jag försöker bära allas bördor på mina axlar. Och jag svarade med ett leende att jag faktiskt har ganska breda axlar.
Han hade iof rätt men jag tycker inte att jag gör något fel.
Vill finnas där för alla mina vänner, min familj och mina gympatjejer.
Det är ganska tufft att vara Atlas och försöka finnas där för alla. Men det skulle vara ännu tuffare om jag inte fick vara det. Vill som sagt.

Det enda som saknas är ju den där personen att dela mina problem med. Det där extra stödet.
Missförstå mig rätt, jag har så många vänner som ställer upp för mig dag som natt det är inte det. -älskar er-
Men ni vet den där känslan av att ha någon som står en så nära som bara en pojkvän kan göra. Det är det jag saknar. Jag saknar att leva för två liksom.
Den saknaden börjar verkligen skava. Behöver någon så nära just nu. Vet inte vad jag ska göra för att förtjäna en sån person men hoppas att någon bra dyker upp snart. Alldeles för många dumma nu.

Har haft den känslan en gång. Men det fick jag ångra med råge. Flera svek i ett och aldrig mått så dåligt... Låt det aldrig hända igen.

Man får vad man förtjänar?

Ajja nu ska jag gå o lägga mig o krama kudden.
sov gott mina änglar
puss

goes around comes around?