En dålig vana...

Har en dålig ovana att oroa mig.. Oroar mig för alla i min närhet, så fort jag får tid att tänka.. Igår på spinningen började mina oros-banor och jag kom på mig själv att leta efter något att oroa sig för och då hittar man såklart lätt saker...
Resten av dagen blev nedstämd, kände mig deppig less och allmänt trött på mig själv haha. 
När jag var liten oroade jag mig jämt. Oftast för pappa som var sjuk men också för alla andra i min familj, för ekonomin, för maten osv. Oron blev liksom vardag. Och nu när jag är äldre är det svårt att bryta den banan som jag gått hela mitt liv. Jag jobbar hårt på det men har ibland bakslag som igår... Det går ut över mig själv och jag blir irriterad och sur på mig själv att jag inte bara kan va... Sen börjar man klanka ner på sig själv, hur man är och hur man ser ut... Ni vet säkert hur det är och ni som inte känner igen er- NJUT!! 
Tur att man har fina vänner som stöttar och peppar när man hör av sig. ❤️️ 

Idag känns det lite bättre men det där obehaget finns kvar.. Står emot mina instinkter att börja ringa runt till hela familjen och kolla att de mår bra.. Ska inte behöva göra det, de klarar sig. 

Pär pluggar och jag har städat upp lite.. Rastlös som bara den men blir bättre när Pär pluggat klart, då ska vi ta en promenad till vårdsätravik;) bada!! 

Hoppas ni har en bra dag! 
Puss 
//Linn


Don't you worry, don't you worry child...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0