-

Inge kul att bli sjuk bara sådär... Har inte känt någonting och var på dubbelpasset som vanligt i tisdags var lite trött men det är jag ju jämt så tänkte inte att det skulle vara något speciellt med det. Kom hem och åt mat, kände hur det började reta lite i halsen men eftersom jag inte var något alls snuvig i näsan tänkte jag att det var något annat. Vaknade på natten vid 1-tiden och kände hur hela halsen kändes dubbelt så stor som vanligt...

Är fruktansvärt trött och orkeslös och ni skulle se min ansiktsfärg... V I T..

Kom in på jobbet för att hämta min dator ( efter att ha cyklat i 1 meter i timmen dit) och fick kommentaren "Du ser ju förjävlig ut" haha tack för den! Men men fick iaf bekräftat att det var bra att jag inte jobbade kanske...

Har jobbat en del och vilat mycket hemifrån.

Nu blir det ju svårt att sova såklart när man varit sängliggande och soffliggande hela dagen men jag ska snart försöka tänkte jag.

 

Något som tar upp en stor del av mina tankar just nu är alla omkring mig som mår dåligt... Det är så hemskt vad samhället (bl.a.) gör med våra unga... Så mycket krav, krav på prestationer, krav på att man ska veta vad man vill göra i framtiden, krav på att man ska vara vuxen när man absolut inte är det och krav på att vara lycklig. En stor del av problemet tror jag ligger i hur man (samhället, föräldrar, skolan) nu för tiden uppfostrar våra barn. Man uppfostras till att allt är möjligt, man ska göra det man vill, alla har samma förutsättningar och alla kan lyckas. Man ska känna efter och tänka efter och man har så många val!  Detta är klart att det är med goda intentioner men för vissa av våra ungdomar tror jag det blir fel. För man vet inte. Man vet bara inte och då har man inte redskapen att ta reda på detta eller lugnet och acceptansen att bara vara. Man känner hela tiden prestationskraven och ångesten...

Om man känner att man är en av dem som inte kan lyckas inom ett visst område är man då misslyckad? Om man avviker från normen, vad händer då? Man ska vara speciell men inte för speciell. Man ska ha stil, karriär, pengar, framtidsplaner och lycka. Om man inte har det då? Om man har något som är jobbigt? Om man inte är som alla andra perfekta, som visar sin perfektion på instagram, facebook, twitter och alla andra sociala medier som jag inte ens hänger med i, vad händer då?

Det är tufft... det är det! Men jag tror på att hjälpa med det lilla man kan, en tanke, ett sms, en klapp på axeln eller en kram kan hjälpa någon mer än vad du tror. Tänk på det imorgon när du tar dig an dagen;) (Jag lär inte krama någon imorgon utan alla lär springa åt andra hållet men kan alltid smsa;)

 

Jag tänker på er iaf, det lilla det kan hjälpa...<3

 

Eftersom jag är totalt uttråkad får ni gärna ge mig lite förslag på saker att göra här hemma som inte kräver mycket energi... Eller ställa någon klurig fråga som jag kan göra ett inlägg om...

 

Kom igen nu hjälp en uttråkad vän...

 

puss på er

 

//Linn